Otåliga båtturister kör med motor

Större, snabbare, bekvämare. Båtlivet i Stockholms skärgård har förändrats drastiskt under de senaste tio åren. Allt färre sätter segel, allt fler väljer service och restaurangutbud framför naturupplevelsen i en avskild vik.
Det skriver Ulrika By i ett reportage publicerat i Dagens Nyheter

– Segla? Nej, det går för sakta för mig. Ska man från A till B så går det betydligt fortare för motor, säger Lars Uno Hellberg, skeppare ombord på den tio meter långa ”Solomin 4”, en svenskbyggd, tio meter lång motorbåt. Foto: Åsa Westerlund

Lars Uno Hellberg och livskamraten Solveig har tillbringat närmare trettio sommarsemestrar till sjöss. De har sett hur båtarna blivit färre men större, och de tvekar inte när de ombeds spekulera i orsakerna:

– Folk har blivit bekvämare. Och rikare, säger de i kör.

Båtbranschen gör samma analys. Motorbåtarna har definitivt tagit över den saltstänkta nöjespark som skärgården blivit. Och får man tro dem som följt utvecklingen så går även de som ännu har segelbåt allt oftare för motor. Oftast skylls det på att ”batterierna måste laddas” – allt för att teveapparater, kylskåp, varmvattenberedare och annat som för tio år sedan betraktades som ren lyx, ska fungera ombord.

– Båtlivet är inte annorlunda än det övriga samhället. Man vill ha det bekvämt och man vill inte vara ute på sjön för många dagar i sträck, numera vill vi hinna med mer än bara sjöliv under semestern. Båten har gått från att vara en livsstil till att bli ett transportmedel, säger Mats Eriksson, vd på båtbranschens riksförbund Sweboat.

Och trots stigande bränslepriser och färre sjömackar köper svenskarna fler motorbåtar än någonsin. Förra året såldes 25.000 nya båtar, en ökning med 5.000 jämfört med året innan. Merparten av dem var så kallade styrpulpetbåtar, det vill säga mellanstora öppna motorbåtar.

– Man vill ut på en kobbe och bada, hälsa på en kompis eller gå på någon skärgårdskrog. De allra flesta säger sig vilja ha naturupplevelsen, bara det går fort, konstaterar Mats Eriksson vidare.

För den som vistas länge i skärgården är skillnaden synbar. Tidigare ”storhelger” på sjön, som till exempel midsommar, vimlade det av segel i ytterskärgården. I år var det rätt ödsligt. En som var ute då var Hans Berglund, generalsek­reterare i Svenska båtunionen:

– Det var en lite märklig känsla som bara bekräftar den utveckling vi sett: båtlivet blir alltmer koncentrerat till platser där det finns anlagda hamnar och ett serviceutbud. På Grinda, Sandhamn och Utö kan det vara trångt medan det är i princip tomt i Lilla Nassa.

Uthyrarna av segelbåtar modell större har dock märkt ett uppsving. De flesta kunderna är utländska turister som tröttnat på värmen och solen i Medelhavet och Västindien. De är vana båthyrare och vill se något mer ”oexploaterat”.

– För dem blir skärgården en exotisk upplevelse med alla öar. Men visst vill de också ha service, säger Per Engdahl på Boat charter Stockholm.

Lars Uno och Solveig från Eskils­tuna ser båten som sin flytande sommarstuga – på två rum, kök och terrass på taket. De förflyttar sig var fjärde femte dag och upplever friheten och naturen som de stora fördelarna. Teven har de lämnat hemma, till skillnad från många andra.

– Det har ju alltid ansetts lite finare att ha segelbåt, det har vi ju förstått, men det är inte ofta de hissar segel nu för tiden, säger Solveig, som stormtrivs i sin väder­okänsliga motorbåt.

Nu bekymrar sig paret för att allt fler sjömackar hotas av nedläggning. Statoil har till exempel sagt upp sina avtal med 19 sjöstationer.

– Men vi kommer att vara ute ändå, vi kör bränslesnålt. Och så ska man komma ihåg att det finns många som har båt som inte kör alls. De sitter mest och fikar i sina sittbrunnar.

Text: Ulrika By/Dagens Nyheter