Elkonvertering i Bayliner – ut med V8:an och in med eldrift!
En Bayliner 2655 Ciera Sunbridge – vars hela väsen andas fartfyllt och flärdigt båtliv – ska ha en V8:a. Så är det bara. Punkt! Eller?
Nej, det var inget plötsligt infall. Snarare en idé som hade fått gro den tid. Och ärligt talat – hur kul är det att studsa omkring på i hög planingsfart mellan vågtopparna med en familjebåt – egentligen?
”Motormuller känns passé”
Det var frågan som Anders Boström ställde sig. Allt medan den gamla V8:an åldrades och oron för bälgar, impellrar och microbrytare grodde. Och förresten – kändes det inte lite väl 2020 att åka fort och högljutt på sjön? Sagt och gjort. Hamnen ringer upp Anders Boström som numera glider omkring ljudlöst och luktfritt med sin Bayliner 2655 Ciera Sunbridge med eldrift:
En amerikansk daycruiser från 90-talet är ju inte det första man förknippar med eldrift?
– Nej jag är medveten om det. Kanske hade det legat närmare till hands att elektrifiera vår förra båt, en Winga 25. Men nej, jag gillar layouten i Baylinern som passar oss perfekt. Man får plats många ute i sittbrunnen, säger Anders Boström.
Så vad var det för motor som fick stryka på foten till förmån för det nya arrangemanget?
– Det var en Mercruiser 5.0 LX på 220 hk som gav en toppfart på runt 30 knop och en marschfart i trakterna kring 22 eller 25 eller så ungefär. Grejen var bara att jag inte uppskattade den farten speciellt mycket. Jag är mer för det där att kunna prata med varandra i normal samtalston. Men också att njuta av omgivningen och inte behöva stirra på en GPS-plotter för att hitta vägen och undvika grund.
Anders fortsätter:
– Och så är jag på det hela taget mer intresserad resan än själva målet.
Lite Karin Boye-filosofi där?
– ”… men det är vägen, som är mödan värd”? Haha – ja ungefär så ja.
Vad vad är det som sitter i motorrummet nu istället?
– Det är två stycken ePropulsion 6.0 EVO POD:ar som rekommenderas med deras E175 batteripackar på 8,96kWh. Här valde jag dock att gå en egen väg med en battierilösning på totalt 28,67kWh. Det motsvarar drygt tre av deras E175.
Och nu ligger toppfarten respektive marschfarten på sisådär…?
– … på sisådär drygt 6 respektive 4 knop. Ärligt talat vet jag inte riktigt eftersom detta är så pass nytt. Du får återkomma efter helgen då jag har hunnit testa detta ordentligt, säger Anders.
Vad var jobbigast med hela motorbytet?
– Det var helt klart att avlägsna den gamla motorn, en stinkande kluns på 450 kilo. Men det är klart, det blev en del pyssel med att montera podarna och att bygga den egna batterilådan till alla 32 batterierna (se bilderna reds. anm).
Fler data efter helgen, sade du, men du har väl några tidiga intryck från de första, om än korta, provkörningarna?
– Ja, jag har hunnit uppfatta att båten i stort sett går som förväntat och att den drar väldigt lite, alltså väldigt lite, el om man håller sig under 4 knop men sedan drar det iväg en del.
Mer?
– Ja, och så måste jag nog tynga ner båten lite mer i aktern för balansens skull. Kanske genom att montera i fler batterier. I nuläget är ju båten trots allt cirka 200 kilo lättare än före motorbytet.
Så vart bär det iväg nu i helgen?
– Det blir nog en efterlängtad, tyst, lugn och avgasfri sväng till Fyrudden här i Gryts skärgård, avslutar Anders Boström.