Båtsemester – 10 dygn och 224 sjömil på bara solkraft
Motorbåtssemester utan att tanka vare sig el eller fossilt bränsle. Det låter bra – men frågan är om det verkligen fungerar? Här är svaret.
Den har figurerat på Hamnen förr – såväl i text som i videos – POL Lux som ska vara god för 10 knop och som drivs av solkraft. Må vara att man inte kan hålla full spätta hela tiden – eller ens halv spätta.
Mer om solcellsdrivna Pol Lux på Hamnen:
Så funkar den eldrivna och knäpptysta solcellsbåten
Pol Lux – första intrycken från testen av solcellsbåten
Test: Pol Lux – drömmen om en soldriven evighetsmaskin
Nu var frågan – skulle båten fungera för en längre båtsemester med en pappa, två barn och en hund. Om så bara i högst måttlig takt?
Utmanande start
För att söka svar kastade Gustav Larsson (som för övrigt är mannen bakom POL Lux), Nora 10 år, Elia 7 och Flat-Coated Retrivern Saga loss från Vaxholm med sikte på Björkö, eller Birka om man så vill, inne i Mälaren som en lagom första etapp.
– Men jag ska villigt, erkänna att det blev en utmanande första etapp på 30 sjömil i 10 sekundmeters motvind i mulet väder. När vi väl kom fram så hade vi bränt drygt 50 procent av batterikraften, säger Gustav. Han fortsätter:
4,8 knop i snitt
– Men sedan slog vi av på tempot och ägnade nästa dag åt att spana in Birka samtidigt som solcellerna arbetade och se – snart nog var båten redo för nästa etapp mot Södertälje, ut i saltsjön och vidare till Lisö. En resa på 35 sjömil som vi klarade av med en snittfart på 4,8 knop och med 41 procent av batteribanken i behåll.
Så fortsatte det i tio dygn vidare mot Nynäshamn varpå ytterskärgården tog vid med Mällsten, Nåttarö och Stora Björn för att nämna några hållpunkter. Allt detta toppat med Utö, Sandhamn, Söderarm och målgången strax söder om Öregrund efter 224 avverkade sjömil.
Så hur är det att fara omkring runt 4 – 5 knop – egentligen?
– Man kan säga att det är ett annat slags båtliv där resan är målet. Men det bygger på att det är komfortabelt ombord vilket är själva grundtanken med POL Lux. Man lagar mat, äter, diskar, spelar kort umgås, läser en bok – och allt detta medan nya vyer öppnar sig runtomkring.
Mer lugn och ro
– Till skillnad från att sticka ut och segla över en dag så får man vara lite ledig, om man uttrycker det så. När vi kommer fram till målet så är vi mätta, belåtna, färdig-diskade och klara att upptäcka ön, hamnen, byn eller vad den nu må vara.
Gustav fortsätter:
– Sedan brukar man slås av att fem knop inte är så långsamt när allt kommer omkring. Till skillnad från segelbåtar så kan jag ju styra rakt mot målet i alla lägen. Jag vet inte hur många segelbåtar som vi passerade under de tio dagarna. Och så…
Ja?
– … jo sen spelar ju autopiloten en ganska central roll i den här typen av båtliv då man lägger in rutten på förhand med girpunkter och allt. Sedan är det bara att bekräfta en kursändring när man är framme vid girpunkten. Det gör att man får tid med bra mycket annat än att köra båt på traditionellt sätt.
Så ni pluggade inte i kontakten under hela resan?
– Nej, har man bara någorlunda skapligt väder så klarar man sig på bara solcellerna. En bra dag får man ut 7,5 kWh ur solcellerna vilket ger 7,5 timmars körning i 5 knop. Eller 37 sjömil om man så vill.
Och hur funkade det att bo ombord i tio dygn?
– Självklart blir det lite camping-betonat. En stor fördel är att man kan disponera såväl möblemanget som kapellväggarna med dubbelsängar eller enkelsängar skydd från vinden – eller inte – precis som det passar för stunden. Eller för all del – stänga till helt och hållet när det är dags att sova för natten, Gustav.
Så POL Lux fungerar ungefär som du hade hoppats?
– Ja, i stora drag men det är klart att det finns utrymme för förbättringar. Bland annat måste vi anpassa kapellet bättre för användning under körning. Man vill kunna sitta ordentligt i lä när man vistas på sjön under långa tider.
– Sedan har jul POL Lux också sina egenheter när man ska bo ombord under längre tider. Inte minst genom att det inte finns några avdelningar eller egna rum.
Ingen dörr att smälla i om det skulle bli familjegräl?
– Haha, nej ungefär så, avslutar Gustav Larsson