Krönika – om konsten att hantera en grundsmäll

Att gå på grund kan tyckas vara klantigt, pinsamt onödigt och förargligt. Men det är också del av båtlivet. Läs krönikan!

En gul Flipper 620 ligger i lätt och fin planing på Östra Saxarfjärden i Stockholms mellanskärgård. Försvinner i solglittret ibland. Kommer fram och försvinner igen. Siktet verkar vara inställt på Linanäs på Ljusterö. Båten rundar en udde snävt. För snävt – för där ligger ett lömskt grund som har förstört åtskilliga propellrar, drev, kölar och semestrar.

Det smäller. Och det smäller rejält. Någonting singlar i luften. Förmodligen propellern eller en del av densamma. Sedan blir det tyst.

Jag ser det hela från min båt en bit ifrån och förbereder en bogsertamp. Glider fram till den gula Flippern där en djupt bedrövad kille i 25-årsåldern vid namn Jonas har tiltat upp motorn för att bedöma skadorna. Propellern ser ut som en tulpan. En förskräckligt ful tulpan.

Jonas bor på en närliggande ö och behöver bara bogsering några sjömil. Jag tar båten på släp. Jonas hoppar över i min varpå en intressant diskussion om båtlivets jävligheter börjar. Han kan för sitt liv inte förstå hur han kunde vara så klantig. Det grund, som nu är prytt med ett präktigt sträck av hans bottenfärg, har han känt till sedan han var liten. Där har han minsann fiskat abborre otaliga gånger med morfar. Det finns alltså inga ursäkter. Jonas är dummast i världen. Jodå, så är det… Självkritiken vet inga gränser.

Vi som seglar och åker motorbåt i Sveriges skärgårdar rör oss i världens i särklass mest svårnavigerade farvatten

Men låt oss stanna upp ett tag och tänka efter. Vi som seglar och åker motorbåt i Sveriges skärgårdar rör oss i världens kanske mest svårnavigerade farvatten. Det kryllar av grund i en mängd som saknar motstycke. Dessutom säger all statistik att det oftast är på hemmavatten som grundsmällar sker. Exemplen är många. Ett kärt sådant seglarprofilen, legenden och Skippos husgud – salig Magnus Olsson – som kort efter att ha vunnit Volvo Ocean Race 1997/98 med EF Language (med alla strapatser och utmaningar som det innebär) också ställde upp i Gotland Rund med samma båt.

Det bar det sig inte bättre än att de gick på grund. Detta efter målgång och på väg in i Sandhamns hamn där han har seglat hundratals och åter hundratals gånger med alla tänkbara flytetyg – från den första jollen ”Töm tom pung” till 505, VO-båtar, katamaraner, trimaraner och alla tänkbara spektakulära kappseglingsvidunder.

Det finns fler exempel – många fler. Hur ofta hör vi inte talas om passagerarbåtar och andra fullblodsproffs som smäller på grund på sträckor som de har trafikerat dagligen år ut och år in. Och detta på spik nykter kaliber och med den modernaste och bästa navigationsutrustning finns att få.

Så Jonas, grundsmällar händer den bäste och det finns bara ett sätt att försäkra sig om att aldrig gå på grund. Det är att aldrig ge sig ut på sjön. Ett dåligt alternativ då båtliv, rent statistiskt, hör till de säkraste fritidssysselsättningar som finns. Eller som vi brukar säga – om folk bara kunde ge sig ut på sjön istället för att trängas i semestertrafiken uppe på torra land så skulle många liv kunna sparas.

Ge sjöturen den tid som den faktiskt förtjänar.

Därmed inte sagt att båtliv är riskfritt. Alls icke. Var därför extra vaksam nu under vårens första turer som kommer med några extra risker. Exempel kan vara att sjömärken kan ha försvunnit med islossningen. Efter vintern kan som bekant också vassruggar vara avsevärt nedbantade, vilket kan ställa till för avståndsbedömningen när man passerar i smala sund.

Fast egentligen handlar det bara om att försöka minimera riskerna och vara beredd på att skit händer – lika förbannat.

(Inledningsbilden är tagen kort efter Team Vestas minst sagt dramatiska grundsmäll i Indiska Oceanen mitt i natten i 19 knop under Volvo Ocean Race 2014.)