Töntarna på Trafikkontoret

Danviksbron i Stockholm är stängd hela sommaren. Högsta masthöjd för att ta sig från Mälaren till Saltsjön i Stockholm är 11,8 meter. Det har Trafikkontoret bestämt. Bönder! Säger jag.

Bönderna bestämmer i Sverige. Det visste Gustav Vasa och Gustav II Adolf. Och det vet jag. Läs lite historia och du kommer att hitta tusentals exempel. I dag handlar det om bondeskogsägare, bondejägare och bondekooperation som styr och ställer i riksdag och regering och som lobbar framgångsrikt. Den som värnar om båtliv och sjöfart är en loser redan från början.

Danviksbron är senaste exemplet. Sen den 4 mars kan den inte öppnas. Så kommer det att vara fram till den 27 september. Hela båtsäsongen alltså.

Varför då? Bron behöver förstärkas, säger Trafikkontoret i Stockholm.

Varför då? Vi ska köra 360 000 ton sprängsten från Katarinaberget.

Varför då? För att i vi ska bygga en ny bussterminal i Katarinaberget i samband med att Slussen byggs om.

Varför under sommaren? Vi vill störa biltrafiken så lite som möjligt. Det är ett val mellan bil och båt.

Det sista är förmodligen det sannaste svar Trafikkontoret lämnat under de senaste femhundra åren – jag menar Gustav Vasa skulle kunna ha sagt det samma. När bönder får välja mellan bil och båt är valet lätt: Det blir bil, buss, häst eller traktor.

Medan reparationen pågår har en fil på Danviksbron stängts av för biltrafik. Det är lite knöligt för bilister som kommer från Nacka och Värmdö. Men blir köerna långa finns en liten omväg på ett par kilometer via Hammarby. Omvägen tar kanske tio minuter extra. Det borde fungera lika bra under vintern som under sommaren.

Och hur drabbar det då en segelbåtsägare? Maximal masthöjd under sommaren är 11,8 meter. En folkbåt med vindex klarar sig. Större båtar som har bryggplats på Mälarsidan och vill ut i Stockholms mellanskärgård får göra en nätt omväg via Södertälje. Och det är 10 000-tals båtar. Omvägen är på så där etthundra sjömil, alltså 17 timmar nonstop med sex knop. I realiteten handlar det om två-tre dygn. Och detta för att en bilist ska slippa en omväg på tio minuter!

Vi har satt upp en mastkran på båda sidor om bron, tröstar Trafikkontoret. O´hoj, säger jag. Att ta loss vant och stag, elkablar till lanternor, vindinstrument, däcksbelysning och kanske radar, surra masten säkert ombord och sen sätta tillbaka allt ihop igen och trimma riggen tar minst en dag – förmodligen två. Plus risken att någonting går sönder. Det är ungefär lika intelligent som att be bilisterna skruva isär bilen och bära den över bron i konsumkassar för att minska påfrestningen på brobalkarna.

Befängt. Men det är egentligen inte det värsta.

Om nu 360 000 ton sten ska fraktas från Katarinaberget, varför inte göra det med pråmar? Katarinaberget ligger bokstavligt talat ett stenkast från Stadsgårdskajen. Från stadsgårdskajen har under hundratals år fraktats miljontals ton varor till och från Stockholm. På 60-talet jobbade jag själv som hamnarbetare och lossade gatsten just här. Två stenar i taget. Och kajen är intakt och stabil till skillnad från Danviksbron.

Men bönder föredrar naturligtvis lastbil framför lastpråm. Det gör varken jag eller miljön.

Och varför har inte Saltsjö-Mälarens Båtförbund, SBU, Kryssarklubben, Seglarförbundet och alla båtklubbar i Stockholm protesterat. Varför har de inte blockerat Danviksbron med gamla segelsäckar eller i alla fall fört ett jävla liv?

Saltsjö-Mälarens Båtförbund är den enda organisation som tillfrågats. I en remiss har de svarat: ”SMBF kan inte acceptera att bron inte kan öppnas under tiden juni-augusti.” Naturligtvis lyssnade inte Trafikkontoret.

Att reparera Danviksbron under sommaren och stoppa alla segelbåtar är som att förbjuda älgjakten under en säsong. Men då skulle det säkert bli skottlossning. Nu blev det 13 ord i ett remissvar.

Foton: Carina Lernhagen Matz