Båtliv på hösten – de flesta missar det mesta av det bästa

Var håller båtfolket hus när skärgården är som bäst? Det frågar sig Skippos Elias Johansson Rimsby som också kommer ut som nesofil i denna krönika.

Ålrajt – här kommer bekännelsen. Mitt i den kokande högsommaren 2024 färdas jag i god planingsfart i en öppen dagtursracer över en glittrande Kanholmsfjärd. Solsken, ljumma vindar, lagom mycket vågor, vind i håret, saltstänk i goda vänners lag. Ett snabbt stopp och ett svalkande dopp i det blå. Vad mer kan jag begära av båtlivet? Vi återkommer till det.

Snart nog glider vi in i Sandhamn. Det är trångt – fattas bara annat i juli. Överallt glada, skålande och skrålande människor som är där för att synas – snarare än att se och uppleva. Inget fel i det. Men något skaver.

Hamnbassängen kokar. Korsvågor och trängsel. Båtförare som kör fortare än de får och egentligen klarar av. Trettiofem grader i sittbrunnen. Se upp – han tänker väl väja? Svettigt. Svindyr hamnavgift. Kanske strunta i det här? Kanske testa Lökholmen istället? Snart börjar after-sailen. Se till att njuta – sommaren är kort…

Vi kanske kan ligga utanför de där tre båtarna? Villrådighet. Mitt i detta paradis sitter jag och längtar efter något annat. De som känner mig anar vad. Övriga – häng med i texten en stund till.

En tid av harmoni

Jag längtar efter klar luft och kyla. Eller i klartext – jag längtar till hösten. En årstid utan hets, stress, trängsel och köer. En årstid där lugnet har lagt sig, där harmoni råder och där naturens skådespel inte försvinner i sorlet. När dessa rader skrivs en lördag en bra bit in på hösten har jag återigen korsat Kanholmsfjärden. Dock med en annan inramning. Vad sägs till exempel om en älg som simmade mellan två öar och som till slut kunde stappla upp på stranden på skakiga ben ungefär på samma ställe som förra gången jag såg det ske. Också då på hösten.

Återigen glider jag in i Sandhamn. Avfolkat den här gången. Och se – havsörnen vågar minsann visa sig. Sälen likaså. Och så tystnaden sen – för att inte tala om den friska höstluften. Allt inramat av träd i sprakande färger där röda och gula löv bjuder på en sista show innan de lämnar in för gott.

I den kyliga höstluften njuter jag av att lägga till långsides utan trängsel och utan båtgrannar som hoppas på en blunder. Jag skulle kunna backa ut igen och ta omtag hundra gånger i rad vid en misslyckad tilläggning om jag skulle vilja – utan att behöva skämmas.

Hinner se och uppleva

Listan över anledningar till att skärgården är bäst på hösten kan göras lång. Om inte tystnaden, stillheten och noll trängsel är skäl nog så kanske få – om ens några – hamnavgifter är det. Sedan är servicenivån i hamnarna, när det väl dyker upp en gäst, något alldeles extra. Inga barn som gråter för att de har tappat glassen i sanden. De människor man stöter på är genuint intresserade och har tid att se och uppleva.

Allt sammantaget får detta mig att undra var Sveriges alla båtägare håller hus? Varför investera i en båt för användning tre futtiga månader om året? Speciellt i tider då ombonade så kallade året-runt-båtar med kraftiga värmare, bekvämt boende och stryktåliga aluminiumskrov är populärare än någonsin? Tro mig – sådana båtar gör sig som allra bäst när vädret har något mer att komma med än bara stiltje och gassande sol.

Uppmaningen är sålunda att ge hösten en chans på sjön. Denna årstid tar priset – inte minst om nesofilen i mig får tycka.