Rapport från Ornö Runt

Frisk vind och massor av skickliga besättningar. Här är Håkans berättelse med kamp mot både Arcona- och X-båtar.

Årets Ornö Runt är också årets andra stora kappsegling i tur efter Lidingö Runt. En segling som många vill vara med på även om årets upplaga gått ner i deltagarantal.  Sannolikt har den sena våren spelat in då en hel del båtar fortfarande står på land. Både Lidingö Runt och Ornö Runt är lite av uppstartsseglingar inför de stora seglingarna som kommer senare under sommaren och där naturligtvis Gotland Runt (som jag föredrar att kalla den seglingen) för många är den stora seglingshändelsen under året.

För mig är Ornö Runt bara en av de seglingar jag absolut vill vara med på. Det är en uppskruvning av förhoppningar efter Lidingö Runt och det har hunnit bli lite varmare i luften.

Tufft mot storbåtarna
Årets upplaga var inget undantag. Vädret var kalas och ingen kunde klaga på vinden som för vår del på Testarossa gärna kunde ha fått varit lite svagare, då vi får svårt att göra oss gällande mot alla större båtar som mäter ungefär lika mycket som Testarossan.  
 
Seglingsmässigt var det rena propagandaseglingen. Vackert väder, mycket vind och otaliga duktiga besättningar. Ornö Runt visar verkligen vilken mängd av urskickliga besättningar det finns i Sverige. Det är fantastiskt att se så många olika båttyper som seglar så skickligt av sina besättningar som seglar sina båtar år efter år och kan dem utan och innan. Ett bra exempel är X-99,an Tax Free som alltid seglar på högsta nivå. Det finns hur många exempel som helst men Tax Free får utgöra ett utmärkt exempel.

Kamp mot Arcona 340 
Vinden var frisk från NO som därmed bjöd på en fin kryss upp till norra udden och sedan en lång läns utanför Ornö. Avslutnigskryssen upp mot mål blev som vanligt avgörande för många. Att Staffan Larsson med sin Arcona 340 skulle bli farlig i det friska vädret visste vi. Staffan tillhör de mest begåvade skärgårdsrävar jag seglat med och hans Arcona är verkligen vass i friskt väder med sitt höga rätande moment. Att Staffan skulle gå så bra att han vann totalt var kanske ingen överraskning men i alla fall ett bevis på kompetensen på den båten.

Eftersom det blev friskt väder skulle man vilja säga att det var typiskt storbåtsväder men då ska man veta att den gamla Scampi-räven Boj-Boj blev tvåa totalt. Sedan är det en vild blandning av toppbesättningar och helt olika typer och storlekar av båtar i olika åldrar.
 
På Testarossa hade vi ingen bra förberedelse innan seglingen med ett motorhaveri som tog tid och energi innan start. Dessutom två återbud av besättning i sista stund. Två gamla Dalaröbor kom dock till hjälp i sista stund. Inte så lätt att kliva ombord på en båt man aldrig seglat när det är så friskt väder. Många tampar att snabbt lära sig gjorde någon eller några manövrar lite onödigt dramatiska. Bra jobbat i alla fall grabbar. En tredje plats i klassen efter omöjliga Staffan som alltså vann totalt och därefter alltid farliga X-362:an Valcyria som blev fyra totalt gör vår pallplacering helt OK.
 
Bommen i huvudet
Några större dramatiska händelser upplevde vi inte men efteråt ryktades om att någon fått bommen i huvudet och behövde läkarvård. Säg den sport som är ofarlig. Kanske schack då om det räknas till sport? Kanske mer intelligensgymnastik. Att segla bra kräver dock både intelligens och gymnastisk färdighet.
 
Tyvärr han vi, med anledning av bland annat motorproblem, inte stanna på prisutdelningen men vi är säkra på att kvällen bjöd på sedvanligt avancerat eftersnack om kryssvinklar, skärningar och otur här och där. Allt som det ska innan whiskyn får ge vinstrus eller tröst där det passar.
 
Vi på Tetstarossa vill tacka för en utmärkt segling och ser redan fram mot nästa år. Nu gäller Roslagen Race som också tillhör favoriterna.