Krönika: En sån skulle man ha – eller så inte!

Efter blott en halvtimme på Monaco Yacht Show kroknar jag och är mer illamående än imponerad. Men så är jag också bortskämd med ett avsevärt rikare båtliv.

Det är skepparmöte på Sandskär i Stockholms mellanskärgård. En tjugotal personer sitter på huk på bergknallen runt ett inplastat sjökort – pekar, funderar och rådgör. Överallt ligger torrdräkter, våtskor och hängselar utspridda. Doningar som direkt avslöjar att det inte är någon vanlig familjeeskader som planeras. Nej, nu har vi med Hobiefolket att göra. Och då heter det raid vilket innebär att man seglar små snabba Hobie Cat-katamaraner. Flytetyg som utan vidare kommer upp i 20 knop.

På det hela taget påminner Hobiefolket mycket om alpinvärldens snowboardåkare. De har sin egen stil, sin egen kultur och ett eget sätt att utöva sin sport på. De älskar äventyret och behöver inte nödvändigtvis tävla för att ha roligt. I Hobiekretsar talar man ofta och gärna om ”The Hobie way of living” vilket i stort sett sammanfattar allt.

Plötsligt har man bestämt sig för att sticka till ön Braka långt ute i ytterskärgården. Som på en given signal reser sig sällskapet upp, samlar ihop sin utrustning och kastar loss. En syn för gudar. För så fort dessa små katamaraner har fritt vatten under skroven är det full gas. Inom loppet av ett par minuter har minst fem av tio båtar kapsejsat. Inte för att de är nybörjare, utan för att ”The hobie way of living” inkluderar att man hela tiden testar gränserna. Ett stående skämt är också att en Hobie Cat bara är stabil när den ligger upp och ned. Men då är djupgåendet opraktiska åtta meter.

Makalösa tilläggningar

Desto mer praktiskt är att Hobie Caten inte har några centerbord och med detta sagt så levereras nästa minnesvärda syn. Den när Hobiefolket kommer fram till Braka. Full fart genom en vassrugge på den grunda sydsidan och tvärstopp på en gräsplätt ett par meter upp på land. Häpp!

Därefter är det camping för hela slanten. Båtarna läggs till rätta. Torrdräkter och flytvästar hängs på tork. Ur en vattentät säck, som under seglingen har varit surrad vid masten, plockas torra kläder fram. Tält, för de som har ett sådant med sig, reses. Övernattning på riktigt Hobiemanér ger dock pluspoäng. Det innebär att man spänner upp storseglet över bommen och sover på trampolinen mellan skroven.

Olika sorters lyx

När mörkret faller dukar Hobiefolket fram kräftor och färskt bröd på en bergsknalle. Starka lampor lyser ur salongen på en 50-fotare en bit bort och om en stund kryper de ner i sina varma sängar. Med stor sannolikhet finns också TV, mikrovågsugn och tvättmaskin ombord. Och visst – det har det sina fördelar. Men det är fjärran Hobiefolkets natur.

Allt det där tänker jag på när jag strosar omkring på Monaco Yacht Show med uppgiften ”att i text och bild fånga det rika båtlivet”. En enkel uppgift, kan tyckas, på en mässa där båtarna kostar flera miljarder kronor – styck. Men då ingår gubevars också de mest nödvändiga som tendergarage, biosalong, hiss mellan våningarna, helikopterplatta, Ralph Lauren-klädsel i biblioteket, barer, guldkranar, kristallkronor, pooler, jacuzzis, balkonger, panoramafönster…

Efter en halvtimme har jag fått nog av lyx och är mer illamående än imponerad. Samtidigt maler en stark känsla av medlidande – för jag har aldrig sett maken till fattigt båtliv.