De prisas för sin livsavgörande räddning till sjöss
När larmet kommer gäller det att inte tveka. Det gjorde inte Sjöräddningssällskapet i Lomma den 27 februari i fjol. Nu prisas de för sin insats där de räddade livet på en SUP:are som trillat i vintervattnet. Men det är glädje, gemenskap, och viljan att vara till hjälp som får dem att fortsätta.
En februaridag i Lomma för snart ett år sedan. Hamninloppet badar i sol och längs med kajen sitter vårsökare och njuter trots att det bara är i slutet av februari.
– Det är en sådan dag man minns som om det var vår tidigt. Folk satt i t-shirts och ute i kanalen var det flera på SUP-brädor som bara hade tröja och badbyxor på sig, säger Peter Sundin, frivillig sjöräddare på Lommas station.
Då ringer plötsligt telefonen.
– Vi blir uppringda av en dam som bor på andra sidan kanalen och som har lite för vana att sitta och speja ut över bukten. Där ute hade hon sett något vitt flyta omkring och tyckte att det inte såg helt rätt ut, säger Daniel Nilsson.
Damen blir ombedd att ringa upp SOS Alarm ett par minuter senare kommer larmet till stationen.
Först på plats är stationschef Ian Wilson och Peter Sundin som börjar förbereda för att så snabbt som möjligt lägga ut.
Iklädd torrdärkt och hjälm sjösätter rescuerunnern Rescue Patrik Dahl, en vattenskoter som anpassats för uppgifter precis som denna.
På knappa tio sekunder har den rödgula vattenskotern gått från hängandes på akterspegeln på Rescue Casque, en av Sjöräddningsällskapets toppmorderna nylevererade hyttbåtar, till i vattnet och ut genom hamninloppet.
Någon minut senare anländer resten av jourlaget som lägger ut med Rescue Casque.
Tiden är knapp
Från att vattenskotern sjösatts dröjer inte mer än 30 sekunder innan Ian Wilson är framme vid den nödställde.
– Väl framme verkar mannen vara livlös. Vi kunde se hur han krampaktigt höll sig fast i SUP-brädan han fallit av från men blicken var helt tom och han kunde inte röra sig, säger Ian Wilson.
Med mycket möda lyckas Ian hjälpa den nödställde mannen som klamrar sig fast bak på vattenskotern och i lugnt tempo kan de båda börja köra mot den mötande Casque.
– När vi möts försöker vi lyfta upp mannen men reagerar på hur tung han är. Då kommer vi ganska snabbt fram till att hela hans torrdräkt är vattenfylld, säger Erik Ahlsten.
Efter ett gemensamt styrkegrepp får de upp honom och då tycks det vara mer liv i mannen, även om han fortfarande är oförmögen att röra på sig.
Ganska snart inser sjöräddarna att de behöver klippa upp torrdräkten.
– Det var som att öppna ett akvarium. Så mycket vatten forsade ut. Jag vill också säga att den här killen hade gjort allt rätt. Han hade flytväst, torrdräkt och rejäla underställ. Men olyckan var framme, säger Peter Sundin som får medhåll av sina kollegor.
Tillbaka mot torra land
Med skyndsamt lugnt tar sig besättningen in till hamnen igen där SUP-paddlaren lastas in i en ambulans som tar honom till sjukhuset.
Nu tilldelas alla fyra som deltagit priset Årets sjöräddare och även om det är ett viktigt kvitto så är det inte allt.
– Självklart ärt det jättekul men varje räddning vi gör är en lika stor belöning. Det spelar ingen roll om det är någon som ligger i vattnet eller om det är en barnfamilj som fått in fiskelina i propellern. I 99 fall av 100 möts vi med tacksamhet och glädje och det gör slitet och frånvaron hemifrån värt det gång efter gång, säger Daniel Nilsson.
Men det som skänkte sjöräddarna mest glädje kom en vecka senare.
– Vi ser någon komma gåendes längs med kajen bärandes på en enorm smörgåstårta. När vi kopplade att det var SUP:aren vi räddat helgen innan öste känslorna verkligen över en, säger Erik Ahlsten.
Gemenskap och glädje
Förutom sin kärlek till havet har alla de nu prisade sjöräddarna något de delar. Viljan att hjälpa till och att göra det tillsammans. På frågan om varför de valde att engagera sig inom Sjöräddningssällskapet svarar samtliga att de ville göra sin del för att hjälpa till. Även om det tar mycket tid fram livet där hemma så tycker alla att det är värt det.
– Våra familjer ska ha en stor eloge de med. Det blir mycket annat man tvingas göra avkall på. Men jag tror också att de märker skillnad på mig när jag varit ute. Det är som att all stress och allt annat blåser bort, säger Daniel Nilsson.
Om man står och tvekar på huruvida man bör engagera sig eller inte, vad har ni att säga då?
– Vi är varken sjömän, brandmän eller vårdare på något sätt. Vi är byggarbetare, ingenjörer och tjänstemän av olika slag. Vill man hjälpa till och är redo att lägga den tid som krävs är detta en gemenskap de allra flesta som älskar båt- och sjöliv hade passat i, säger Erik Ahlsten.
Läs mer om Sjöräddningsällskapet här!