Segling i vinterskrud
Friskt och klart. Starka vindar och fria fjärdar. En solig vinterdag visar sig vara en fantastisk seglingsdag. Här berättar Gustav Morin om sin filosofi kring vintersegling.
Det är dystert när båtklubbarna hetsar om upptagning trots att temperaturen fortfarande låter handskarna och långjalingarna ligga långt ner i vinterkistan.
Upptagning tycker jag borde ske i anslutning till att isen lägger sig och inte i oktober, bara för att man alltid gjort så. Det tycker i alla fall jag känns helt rimligt, så länge man inte ömmar för någon lika läcker som ömtålig antikvitet.
Nu har jag kanske dragit min tes en aning långt.
Min dröm var att segla till julmarknaden i Sandhamn. Men även om det inte hanns med (min sambo och min dotter på 1,5 år var inte lika entusiastiska) så har det ändå blivit ett gäng vinterseglingar.
När man seglar undanvind lika snabbt som vinden spelar det ingen roll om det är kallt. Så länge man håller igång blir det varmt och jackan måste av! Hår går det i 12 knop för plattläns genom sunden.
Foto: Oscarmorin.com.
För mig har vinterseglingen mest handlat om att lägga loss så snart mörkret lättat för att sen ta ett antal slag ut från Erstaviken, svischa förbi Gåsön, Ängsö och Härsö. Sen runda Klacknäset på Nämdöfjärden och sedan sikta hemåt.
Varje gång har jag bara velat fortsätta rakt ut till ytterskären. Kanske en bastu på Bullerö. Kanske en öl i Sandhamn. Eller julmarknad. Nåja, det får bli nästa år.
Oftast har jag hunnit kasta tamparna kring min svajboj igen innan mörkret lagt sig. Konceptet är att segla så långt som möjligt men hinna hem innan ljuset sinar helt. Jag har nämligen varken batteri eller lanternor ombord. Keep it simple stupid är konceptet.
Och det är väl det som gör att det inte är så läskigt att ha båten i länge. Jag har varken elektronik, toalett eller en drös rör eller genomföringar som kan frysa. Dessutom är skrovet epoxibehandlat. Så någon oro för att skrovet ska dra på sig en massa vatten som sedan fryser och frostspränger laminatet, är inget jag ligger vaken om nätterna för.
Desto färre saker som kan strula, desto bättre. Den devisen stämmer alltid. Nästan. För går det riktigt åt pipan kan det ju till exempel vara vettigt att åtminstone ha en motor på häcken…
Enkelhet är bra för att så få saker som möjligt ska strula. Men det har också sina nackdelar…
Foto: Oscarmorin.com.
Jag har verkligen fått upp ögonen för vintersegling. Så länge man är aktiv fryser man inte. Inte ens när temperaturen krupit under nollan och vattnet som skvätter över däck fryser på ett ögonblick.
På tal om strul.
Just den här gången, som min käre bror följde med och fotograferade de fina bilderna ni kan se här omkring, så blev det lite väl spännande:
Det blåser nordan. Säkert 10 m/s i byarna. Vi plattlänsar genom sunden i 10-14 knop och njuter hela vägen till Björkvik.
Där tar vi (som alltid dessa vackra vinterdagar) motvilligt ner den gula gennakern med insydd smiley för att rikta peket hemåt igen.
Pang!
Focken går i bitar.
Den var på upphällningen, det visste jag. Men jag trodde ändå att den skulle leva en stund till då den ymniga väven i toppen just fått en omgång kvalitetsvård av Peppe på North Sails.
Och nog höll toppen. Den var lika stum som innan. Men hela underliket slets i bitar från alla håll och kanter.
Jaha. Då skulle det bli till att kryssa hem på bara storseglet. Motor har jag ju ingen.
Till skillnad från M32:an som jag lärt mig hantera under sommaren så gillar min lilla trimaran inte alls att seglas på bara storen. Från att vara otroligt enkel att manövrera så måste man nu göra exakt rätt i slagen för att inte börja backa.
Det blir spännande i sunden.Adrenalinet räcker till att hålla värmen även på kryss.
Väl uppe i fart går båten lyckligtvis som tåget även med bara storen.
En timme efter planerad angöring landar vi vid min boj. Det är beckmörkt och isen har lagt sig på däck. Brorsan halkar hastigt runt och fixar allt så pedantiskt som han alltid gör.
Det är små marginaler på vintern. Ett litet strul och mörkret hinner falla.
Foto: Oscarmorin.com.
Jag samlar ihop trasorna av focken, lägger till den på fix- och uppgraderingslistan, kliver nöjt ner i jollen och tänker; ”Tur att den gick sönder nu så att segelmakarna fortfarande har tid att hjälpa. Att finna alla fel på vintern istället för på våren blir ett uppenbart ytterligare plus med att förlänga båtsäsongen”.