Långseglaren Linda Lindenau om att skona båt och besättning
Hamnens artikelserie där vi lär oss av de bästa, fortsätter med enskilda händelser, tillfällen och erfarenheter som gjorde duktigt båtfolk ännu bättre. Dags för seglingsinstruktören och långseglare Linda Lindenau.
I det här fallet handlar det dock mer om en gradvis förändring snarare än en enskild händelse. Något som initierades av en föreläsning om slitage under långa överfarter och utvecklades till ett helhetstänkande om båt och besättning.
– Jag hade seglat som skeppare och instruktör i Sverige och Medelhavet i åtta år innan jag gjorde min första oceanöverfart som skeppare med betalande besättning. Med allt vad det innebar av vunna kunskaper gällande segling i stort, säger Linda.
Fler artiklar i serien:
Då föll poletten ner för Jesper Zander – motorbåtsmanövrering
Då föll poletten ner för Jimmy Hellberg – fortare och bekvämare i hårdvind!
Då föll poletten ner för Björn Hansen – stämningen ombord är allt!
Då föll poletten ner för Josefin Olsson – strategi och planering!
Då föll poletten ner för Linda Lindenau – harmoni och samverkan
Hon fortsätter:
– Nytt var däremot att segla så långa sträckor utan avbrott. Vi inrättade en daglig rutin, ”skavrundan”, för att upptäcka sådant som var på väg att gå sönder. För min del innebar skavrundan att jag blev mer uppmärksam på hur linor, block, mantåg, vant och stag med mera faktiskt rörde sig, och jag funderade mycket på vad som kunde vara en potentiell risk.
– Det viktiga för mig blev att få båten att röra sig så mjukt som möjligt i sjön. Det handlar om flera saker: att anpassa segelytan för att hitta en fart som passar med vågornas fart, att balansera mellan mina tre segel så att tyngdpunkten verkar hamna rätt eller minska rullningen. Att ibland ändra kursen kanske 10 grader för att få en mjukare vinkel mot vågorna. Jag vet inte alltid vad jag gör. Jag provar något, väntar en stund och känner efter, säger Linda.
Se också:
Linda har seglat 40 000 sjömil och utbildat 250 kvinnor
Harmoni och samverkan
– När jag är nöjd upplever jag en känsla av harmoni mellan elementen. Båtens tyngd, seglen, vinden och vågorna samverkar, istället för att kämpa emot varandra. Den harmonin är jag övertygad om fortplantar sig till oss människor. Det är både fysiskt och mentalt påfrestande att dygn efter dygn befinna sig i en båt som stampar i vågorna. Med många plötsliga rörelser, ökar risken att någon förlorar balansen och slår sig. Kan man uppnå en mjukare rörelse i båten skonar man både båten och människorna, säger Linda.
Så lärdomen är att lyckad, komfortabel, effektiv och på alla sätt njutbar segling utgår från en känsla av harmoni ombord?
– Ja, absolut, säger Linda, och bjuder på ytterligare en erfarenhet som den instruktör och inspiratör hon är. En iakttagelse som kan verka självklar men som ändå har visat sig ge en extra knuff för alla som drömmer om att själva kasta loss för det stora äventyret:
– Innan man bygger upp för stora hinder för sig ska man tänka på att vattnet ser ungefär likadant ut över hela världen. Det blir inga stora överraskningar. Vågbildningar och vindar fungerar likadant, med undantag för tidvatten.
– Detsamma gäller människor över hela världen – det är också ungefär som här hemma, avslutar Linda Lindenau.