Upptäcktsresan Finland – vi faller pladask för Kobba Klintar
Del 3. En sagolikt vacker ö. Men också en plats som ruvar på otaliga spår och berättelser från gamla tiders sjöfart. Häng med till fantastiska Kobba Klintar utanför Mariehamn.
”När de såg Kobba Klintar långt framför sig så grät dom och när dom såg kobbarna försvinna bakom sig så grät dom.” Det är rader från Kobba Klintars historia som berör. Och som får oss att undra varför denna ö väcker så starka känslor.
Men vi ska ta det från början. Kobba Klintar hör till de där platserna, du vet, som man seglar förbi på vägen till något annat. Och som tänker att man ska stanna till vid ”nästa gång”. Därför är vi extra stolta över att faktiskt ha gjort slag i saken. Vi lägger sålunda till med Svenska Sjös assistansbåt i den skyddade gästhamnen och ångrar oss inte en sekund.
Tvärt om är detta en fantastisk plats som dessutom är underhållen med stor omsorg. Och som bjuder allt från ett museum till ett litet café som serverar kaffe, bullar, smörgåsar, öl och vin tisdag till söndag. Men också om flaggan händelsevis skulle vara hissad under andra tidpunkter.
Nygammal båk
För några år sedan återuppbyggdes också båken på Kobba Klintar. Ett sjömärke i form av ett stort pyramidformat torn. Originalet från 1862−1863 revs under 1950-talet. Den nya båken står på samma plats, har samma färg, är vitmålad, och är lika stor som den ursprungliga båken.
– Den är faktiskt så stor att vi har kunnat utnyttja insidan av den som en konferenslokal. Den har till och med fått ett panoramafönster ut mot havet. Byggnaden rymmer 60 sittande och 140 minglande gäster och bjuder på en fantastisk utsikt genom panoramafönstret när färjorna passerar utanför, berättar Birgitta Ström, Föreningen Kobba Klintars Vänner på sin hemsida.
Båken, omgivningen, kulturen, den enorma mistluren – allt på vackra Kobba Klintar minner om gamla tiders sjöfart.
”Mr Kobba Klintar”
På Kobba Klintar huserar också ”Mr Kobba Klintar” eller Rune ”Öra” Karlsson. En eldsjäl som har drivit verksamheten på ön i över 20 år och som, liksom vi, föll pladask från första stund. En ö som har fått tjänstgöra som ”Porten in till Mariehamn” för sjöfarare i alla tider. Men som förtjänar så mycket mer än bara att passeras på håll.
En sjuhelsikes tuta
Vi får ett snack med ”Öra” Karlsson och får ena inblick i ställnbinar och förhållanden på ön. Och för all del – en presentation av Lotsstationens jättelika mistlur. En sjuhelsikes pjäs som närmast liknar en tre våningar hög trumpet och som körs igång en per dag under högsäsongen, ofta klockan tretton då det är mest folk på ön. Uppskattat? Ja, absolut – även om ljuder är öronbedövande och hörs – bokstavligt talat – halvvägs till Sverige. Men framför allt minner den om tider då detta ljud var avgörande för att sjöfarare skulle hitta vägen i tät dimma.
Känslofyllda möten och avsked
Och så var det detta med varför Kobba Klintar rörde upp så starka känslor när det begav sig. Återigen har det med gamla tiders sjöfart att göra. Men också om hemlängtan. Många är de sjömän som har vittnat om hur vackert det var att sikta Kobba Klintar efter åratal till havs.
Och som har berättat om hur sorgligt det var att lämna denna plats bakom sig när havet kallade igen.