Nu kan mina båtgäster sluta fråga om toaletten!
Efter mycket om och men var det dass. Den gamla Jabsco-tronen skulle ut och därmed även septitanken. Varken upplevelser eller tillvägagångssätt i denna krönika ska ses som rätt eller fel, men kanske kan den inspirera?
Jag är en stark förespråkare av kravet på däckstömning; trots att möjligheterna att följa lagen på vår Albin 78:a är obefintliga.
En hämmande rädsla för avföring har ett namn – koprofobi. Jag skulle väl inte riktigt placera mig så långt ut på skalan av att äcklas men det är inte långt ifrån. Att ställas inför realiteten med en ventil för däckstömning har varit något av en mardröm.
Oavsett sjögång, vindstyrka eller väder så har jag till min hustru, och våra vänner, alltid predikat dessa tre ord ute på sjön – använd inte toaletten. Jag har nämligen sett tillräckligt med Youtube-videos där någon stackare köpt en gammal båt med hopp om att rusta upp denne. Dessa videor har alltid – ja, alltid – ett antal avsnitt som hänges helt och hållet till att torka svartvatten från kölsvinet.
Jag kommer aldrig att finna mig i den situationen.
Det är flera gånger som jag krävt att våra gäster traskat fram på fördäck med en spann i ena handen och en toarulle i den andra för att uträtta sina behov. Givetvis tas pappret omhand om och denna tekniken är endast applicerbart för det mindre av de två besöken. Vad gäller det andra – ”nummer två” – är reglerna än mer tydliga:
Gå på toa i land – det finns inga undantag.
Nu tillbaka till ämnet – däckstömning. Visst är idéen god, men funkar den verkligen? Det kan jag dessvärre inte svara på då jag, som ni tidigare i texten förmodligen förstått, hållit minst tre båtlängders avstånd från sugstationen, eller ”bajsbryggan” som min svärfar kallar den.
Under påsken tog jag och min far därför tjuren vid hornen. Den gamla rostfria septitanken som suttit under förpiksslafen som ett monster under sängen från barndomsåren skulle nu väck. Beväpnade med såg, feincutter och kopiösa mängder plasthandskar satte vi igång.
Och vet ni vad? Det var faktiskt inte så farligt.
Tack vare den sparsamma användningen och en grundlig genomsköljning med spolarvätska inför vintersäsongen var mängden fekalier begränsad.
Bordgenomföringarna försvann de med så nu blir bottnen extra slät. Plastningsprocessen får ni dock ta råd av någon annan från, där känner jag mig tämligen okvalificerad.
Fem timmar och en ordentlig dusch senare var dasset borta. Nu står där istället en Porta Potti. Den tänker jag dock varken använda eller tömma; men kanske slipper våra gästande gastar att uträtta sina behov på fördäck framöver!
Se även:
Toatömningslagen ändras – nya krav på hamnar och kommuner
Stor frustration vid tömningsstationerna
Båtfolk tycker till om toatömningslagen