Stilla havet – land i sikte för nittonårige ensamseglaren

Del 3. Brottsjöar, stiltje, tristess, och eufori och oro. Det är bara en del av allt som vår 19-årige ensamseglare hanterar med den äran ända in i mål.

Det är något med hans driv i kombination med en ovanligt sansad syn på allt som kan drabba en ensamseglare – och alla långseglare för den delen – till havs. Och så förstås – det faktum att Garrett bara är 19 år gammal.

Tidigare delar i denna serie:
Del 1. Nittonåringens ensamsegling över Stilla havet
Del 2. Unge Garretts äventyr fortsätter

Oavsett vad så är det egenskaper som kommer väl till pass nu när han har passerat ekvatorn på sin väg från Hawaii till Franska Polynesien. Eller till Tahiti för att vara exakt.

Nu väntar alltså en passage med förväntade stiltjebälten. Men också oförutsedda sådana som blir tuffa prövningar av såväl tålamod som konsten att hantera tristess.

Man kan förstås tågluffa. Eller så kan man som unge Garrett – kasta loss för en oceanöverfart helt på egen hand efter direkt studenten. Häng med när äventyret fortsätter!

Men så tänds hoppet av en annorlunda molnformation. Ett hopp som skam komma att tändas och släckas flera gånger innan nästa prövning kommer. Och nästa… Och Nästa…

Men mest glädjer vi oss åt att hans reseskildring är något annat än det vi är vana vid. En långsegling utan ständiga blinkningar till sponsorer. Bara en videodagbok – rätt upp och ned – om förhållandena där ute till havs och om vad som rör sig i en 19-årings hjärna när storm, stiltje, vardagssysslor och tristess avlöser vartannat.

Ända fram till den stora stund då han kan ropa ”Land i sike!”.

Se videon!