Flaskpost nr 8 från Atlanten

Victoria af Piteå 2007-12-04

 

Bomber och granater; vi gick bet på den lilla danskjäveln! Den otacksamma sprätten la sig ner redan första minuten, utan varken kamp eller lust. Men det kanske var lika bra det, för nu vet vi vad den är gjord av och sådana privilegerade snobbfasoner är inte välkomna ombord på Victoria af Piteå. Här kämpar vi för vår sak med slagorden: en för alla och alla för en; inget nån liten danskjävel förstår sig på. Så numera huserar svikaren i skamvrån under fördäck, och vedergällning väntar i St. Lucia.

Men det förflutna blir snabbt glömt när det finns mycket annat att glädjas åt, och nu ser vi istället fram emot taco-afton i solnedgången.

Igår fick vi även fint besök av ett par valar som behagade göra oss sällskap i ett par minuter. Det orsakade sådan uppståndelse att soppa och kaffe flög all världens väg, men vad är väl en sparris-soppa mot celebert marint besök?

Just nu är det lekstund till Jimpas innovativa DJ’ande. Den senaste timmen har vi fått höra ungefär ett par hundra ljuduppstötningar med variationer ur Astrid Lindgrens fantastiska värld, lättsam Linda Bengtzing schlager, dundrande Metallica pukor, hånfulla kungen över alla här: King Lui samt Hassans bidrag till den ironiska generationen. Dock har vi inte fått höra en enda hel låt, och sköna övergångar mellan de olika mästerverken lyser med sin frånvaro.

Men en mer orginell och inspirerande playlist har sällan klingat från Atlantens mittpunkt. För att exemplifiera detta kommer här ett referat från den nuvarande författarlekens sista alster. Leken går till så att var och en skriver en-två rader i en berättelse för att sedan lämna över till näste man. När alla har fått skriva var sin gång är storyn fulländad.

Alltså, författat av hela besättningen på Victoria af Piteå 2007-12-04:
”Komissarie Persson satte två snabba skott i Fröken Lindblads pannlob. Hon var misstänkt för att ha stulit grillen från Baila-Baila (en annan svenksk Beneteau med i Arcen). Detta upptäcktes inte förrän 3 dagar in på påskhelgen. Nog fanns det tillräckligt med sprit på bygget, men folket ville se henne död för det att hon sålde sig själv och trodde på satan.”

 

Snipp snapp snut, nu var sagan slut.

 

På återhörandes

 

Victoria af Piteå.