Sjöhistoriska varnar – fiskeindustrins kulturarv blir kaffeved

Kulturarvet i de klassiska fiskebåtarna är påväg att försvinna. Nyligen har flera av dessa träbyggen fått gå sina öden till mötes. Nu varnar Sjöhistoriska för att de kvarvarande i gott skick är försvinnande få.

Nyheten om att de klassiska fiskebåtarna Carla, Britta och Sandö har skapat rubriker på västkusten. Tre båtar av stor kulturhistorisk vikt. Den sistnämnda sjönk nyligen vid kaj i Fredrikshamn under väntan på upphuggning.

– Det kräver väldigt mycket pengar, engagemang och kunnighet för att sköta de här gamla och ganska stora båtarna. Mycket ideellt arbete skall till och sådant sviktar ofta över tid vilket kan bli väldigt negativt, säger Lennart Bornmalm, engagerad inom båtbyggarhistorien och författare av flertalet böcker på ämnet till Tidningen Västsverige.

Många av de båtar som idag ses som typiska Bohusländska fiskefartyg är i själva verket importerade från Norge. Under 1900-talet importerades cirka 1 300 båtar av detta slag. Idag finns enligt Lennart Boholm en knapp handfull kvar.

Men det är inte bara han som har reagerat på förfallet av denna kulturskatt, nu varnar även Sjöhistoriska museet att de välbehållna k-märkta fiskebåtarna blir allt färre.

– Snart försvinner den länken till den sista generationens fiskefartyg i trä, säger Karolina Matts, intendent vid Sjöhistoriska museet.

Sandö som nu väntar på upphuggning där hon ligger sjunken vid kaj var 1948 Sveriges största fiskefartyg. Hon skänktes till Bohusläns museum och blev K-märkt 2011.

Men arbetet att hålla det klassiska fiskefartyget i skick har visat sig allt för kostsamt. Det minst kostsamma sättet hade varit att bygga tak över båten men pengarna räckte helt enkelt inte till.