Livet som färjekapten i Bangladesh – olycksdrabbat och trångt
Följ med ombord på en av färjorna som trafikerar Burigangafloden. Ett form av transportmedel som tagit devisen ”man tagar vad man haver” till sin yttersta spets.
Det är knappt man tror sina ögon när bilder på de färjor som trafikerar floden Buriganga i Bangladesh huvudstad Dhaka. Hundratals människor tränger sig på dessa knappt sjövärdiga flytetyg vars skrovsidor målats i kulörta färger för att täcka över många år av ackumulerad rost.
Det ska därför också påtalas att dessa färjor till och från råkar ut för allehanda olyckor där haverierna sträcker sig från kapsejsning till fullt utvecklade bränder i maskinrummen.
Livet ombord som kapten
Hur är det då att ha en av dessa flytande rostbultar som arbetsplats? Det får vi reda på när vi tar rygg på Youtube-kanalen Fluctus som grottar ner sig i ämnet!
Vad vi tror oss kunna konstatera redan innan vi trycker på play är att de flesta sjöfarare, yrkesverksamma som inte, i våra farvatten skulle sannolikt rygga bakåt vid tillfället att kliva ombord på en av dessa båtar.
Devisen ”man tager vad man haver” stämmer allt som oftast in på färjorna som trafikerar Buriganga. Ett fartyg som i en del av världen inte längre anses vara sjöduglig köps fraktas till Bangladesh och får ett nytt liv på floden. Flera av de färjor som dagligen går kors och tvärs över det gravt förorenade floden har över 100 år på nacken.