Teaser från testen av Eldrivna Axopar 25 – toppfart 48 knop!
Har utvecklingen av elmotorer och batterier kommit så långt att man kan elektrifiera vanliga planande båtar över lag? Det var frågan när vi testade den eldrivna Axopar 25.
En båt som visserligen är ganska lättdriven men som i övrigt på intet sätt är specialanpassad för eldrift. Det var själva grunden när tillverkaren helt sonika försåg Axopar 25 med Evoys nya värsting till elutombordare. En elmotor på motsvarande 300 hästkrafter med allt vad en sådan tarvar av batteripack. Hamnen fick tillfälle att testa den på båtpress-arrangemanget Finnboat Floating Show i somras.
Utan att avslöja för mycket inför testen som publiceras inom kort – vad fick du för första intryck av den eldrivna Axoparen Gustav Morin?
Först och främst tyckte, och tycker jag fortfarande, att det är ett häftigt koncept att bara hänga på en redan befintlig så kallad plug-and-play-el-utombordare och batteripack på en redan befintlig båt. Det gör ju det möjligt att elektrifiera många båtar, utan att behöva kliva över tröskeln att bygga något helt nytt. Samtidigt som det såklart betyder att man inte optimerat allt fullt ut för eldrift, såsom det också är med äldre bilplattformar som ska uppdateras till elbilar, såsom Polestar 2 till exempel – som bygger på en Volvo-plattform. Det här blev också mer än bara en test av Axopar 25 Electric. Det blev också en test av hur det funkar med elektriska drivlinor i snabba och planande båtar som inte är specialbyggda med bärplan.
Och det går bra?
– Nja, jo och nej. Det beror på hur man ser på det. Det kräver som sagt en rejäl elmotor och batteripack med mycket krut. Jag kan säga att batteripacket i Axopar 25 Electric väger 800 kilo.
Lite mer kan vi väl få?
– Okej, man jan säga att det blir väldigt tydligt att det går åt en hel del energi att driva en planande båt på 25 fot. Speciellt kännbart blir det när man som vi körde mellan öar i den finska skärgården efter ett tidsschema, så att båtmurvlar från jordens alla hörn skulle få chansen att testa hela flottan av nya båtar som var på plats. Jag tror att vi släckte ned en hel sjökrog flera gånger när propparna rök vid laddning under en lunchpaus.
Gustav fortsätter:
– Sedan blir man som testpilot ganska strängt hållen av Axopars mannar när det gäller att accelerera och köra med en mer energikrävande körstil. Jag tror vi kom på ett nytt begrepp där och då. Vi fick ”strikta accelerations-order” för räckviddens skull.
Ja, apropå det – hur är det med räckvidden?
– Det redovisar jag i testen som publiceras inom kort. Jag kan säga att jag blev överraskad. Inte minst när det gäller möjligheterna vid laddning. Men jag kan också säga att om man tycker att en båt av den här typen är ok att köra på el, så är det en barnlek att få båtlivet att fungera med långsammare eller foilande båtar som är eldrivna. Med sådana så kan man i mångt och mycket redan slänga räckviddsångesten över bord, avslutar Gustav Morin.