Över Atlanten 2 – bakom kulisserna med Gurra Krantz
TV-serien ”Över Atlanten” med skeppare Gurra Krantz i spetsen rullar på för fullt över dyningarna och ut till TV-sofforna. Här får vi en titt bakom kulisserna.
Hamnen når Gurra Krantz hemma i Sverige på hans nya arbetsplats som varvschef på Gåshaga Marina. Samtidigt går säsong två av ”Över Atlanten” som tåget på Dplay. Gurra tackade ja till ytterligare en säsong av succéserien där hans primära uppgift är att frakta ett gäng kändisar över och ledsaga dem genom sjösjuka och blåsväder. Denna gång på en mycket mindre Swan än förra gången.
Du verkar vara en sansad, snäll, trygg och förtroendeingivande cruising-skeppare. På vad sätt skiljer sig cruising-skepparen Gurra Krantz från proffs-skepparen Gurra Krantz?
– Det är nog framför allt två saker. Som skeppare på en kappseglingsbåt med proffsbesättning förväntar jag mig att alla kan sitt jobb. Jag ställer förstås högre krav och är mindre förlåtande. Om det slarvas eller görs misstag tänder jag till eftersom det enda syftet är att vinna. Jag är nog fortfarande så sansad som man kan vara i en skarp tävlingssituation men tänder till utan att för den skull vara oförskämd.
En kväll projicerade vi Nintendo på storseglet och spelade samtidigt som det blåste kuling.
– Som cruisingskeppare i de här båda fallen (två säsonger av Över Atlanten reds. anm.) hade jag laddat upp med en stor portion tålamod redan innan vi kastade loss och har under seglingens gång varit mest glatt överraskad av två saker. Dels hur generösa alla är med att bjuda på sig själva och dels hur snabbt de utvecklas som seglare. Det krävs stort mod för att korsa Atlanten som nybörjare utan förkunskaper och därför är dessa deltagares prestation mer beundransvärd än proffsseglarnas som bara utför sitt jobb.
Gurra fortsätter:
– Jag tänker på hur snabbt det gick från att de styrde krampaktigt och bara stirrade på kompassen i början tills att de styrde och parerade med ryggraden och kunde föra en avslappnad konversation samtidigt.
Det sägs att folk med bra balanssinne drabbas mer av sjösjuka. Är det något som du tror på med tanke på hur illa balanskonstnären Frida Hansdotter mådde i början?
– Nej, det tror jag inte. Jag tror, eller snarare vet, att det berodde på att hon var och är gravid.
Utförsåkerskan Frida Hansdotter hade det bitvis tufft men stämningen ombord på Swan 66:an verkar det inte varit något fel på. Foto: Dplay.
Att cruisingsegla med oerfarna och viljestarka kändisar under två säsonger är förstås lärorikt, men har du lärt dig något mer om segling under tiden?
– Nej, eller nja, det skulle vara några nya tekniska lösningar och finesser på själva båten i så fall. Däremot är längre seglingar alltid en nyttig påminnelse om att det alltid gäller att ha respekt för havet.
Apropå det – ni drabbades av en riktig stormnatt som du sammanfattade som ”en riktig skitnatt” morgonen efter. Var det så illa att du fick flashbacks från ”dina otroligt ångestfyllda sekunder som förändrade ditt liv”?
– Nja, kanske inte just till den händelsen, men det är klart att tankar på allehanda kritiska situationer finns där när det hettar till. Speciellt när man är skeppare och därmed ansvarig för en besättnings liv och hälsa.
Efter två säsonger av Över Atlanten – finns det någon av kändisarna som framstår som mer talangfull som seglare än de övriga?
– Ja, det är nog Tarek Taylor som faktiskt var den enda av kändisarna som fick förtroende att stå till rors under den jobbiga stormnatten. En man som för övrigt är jävligt duktig på jävligt mycket.
Besättningen i säsong två av ”Över Atlanten” var Henrik Larsson, Tareq Taylor, Sofia Wistam, Tommy Nilsson, Frida Hansdotter och Klas Eriksson. Foto: Dplay.
– Från den första säsongen överraskade Thomas Wassberg på flera sätt. Dels genom att styra och trimma som en seglarkung, snarare än en skidkung, och dels genom att gilla Iron Maiden. För att nämna en del…
Finns det någon stund ombord som framstår som extra minnesvärd?
– Det finns många men jag kan bjuda på en världspremiär och en gammal närd dröm som slog in för mig. Jag fick idén under The Card-tiden 1989/90 då vi skissade upp var vi var mellan två kontinenter för att göra det tydligt för fler än bara navigatören. Då slog det mig att man skulle kunna spela Nintendo, ja alltså projicera ett dataspel jättestort på storseglet. Sagt och gjort – vi spelade Nintendo på storseglet en natt och det var jävligt kul att se alla dessa personligheter, som för bara någon vecka sen var utslagna av sjösjuka, förlora sig i Nintendo medan båten surfar fram i vindar på 35 knop, avslutar Gurra Krantz.