Solo över Atlanten med Folkbåt av trä

Här är en fantastiskt underhållande och inspirerande story om unge Leo Sampson som köpte en gammal träfolka, packade den med alldeles för mycket grönsaker, öl och vin och satte kurs över Atlanten med en sextant i högsta hugg.

– Förnuftig, som alltid, hoppade min flickvän av och lämnade mig och min folkbåt för en cruisingkatamaran med toalett, kylskåp och all annan orimlig lyx.

Så lyder ett av många sköna citat från Leo Sampsons berättelse som nyligen publicerats i Yachting World.

Med stor självironi berättar han som sitt äventyr som de flesta helst bara läser om.

Rutten lyxfolka
Leo köpte sin Folkbåt från 1947 i England för 25 000 kronor, vilket var precis vad han lyckats skrapa ihop som båtbyggarlärling.

Båten var i tämligen ruttet skick men Leo tyckte ändå att den var lyxig i jämförelse med den 19-fots segelbåt han också ägde.

För att förvalta sitt köp och nära drömäventyret flyttade han in i Folkbåten som i sin tur huserade under ett skjul på land.

Här bodde Leo en hel vinter. Det var kallt men exceptionellt billigt och han fick möjlighet att tjata till sig kunskap från alla varvsgubbar som visste något om träbåtar.Foto: Leo Sampson.

Med flinka hantverkarfingrar rustade han den svenska gamla skönheten, döpte den efter sin driftige mormor och satte sen segel mot Västindien – utan modern navigationsutrustning, utan autopilot, utan motor (Leo använder istället en vrickåra i sann Yrvind-anda). Men, med ett positivt sinne, en gitarr och mycket mat och dricka.

– Jag köpte sextanten för hälften av vad en vettig måltid kostar, skriver han och byter ämne efter att han också konstaterat att han snabbt fick ganska bra koll på såväl solhöjd som planeter och oftast hade ganska bra koll på sin position.

Tät som en papperskalender
Leo Sampson har verkligen förmågan att vända något dramatiskt till underhållning . För nog lär det ha varit ganska tufft att korsa detta enorma hav ensam i en läckande gammal träbåt med en rufflucka lika tät som en papperskalender.

Lägg märke till sittbrunnen som blivit av med sina tofter. Allt för att bli mindre blöt i havssjö.
Foto: Leo Sampson.

”Har du seglat hit? I den där!?”, ska tydligen ha varit en högst vanligt förekommande fråga när Folkbåten landade i olika hamnar. En fråga som Leo själv anser vara lika vettig som att förhöra någon om de ”verkligen kört dit sin nyss parkerade bil?”. Men han inser också att hans båt ofta sticker ut från mängden genom sin ynklighet och uppenbara brist på utrustning.

Vilja att snooza och toalettläsa
I allt det härliga och högst sorglösa seglandet har Leo ändå några negativa upplevelser att dela. Han berättar till exempel om fall som fastnat, om åskmoln, stora vågor och om att övervinna viljan att trycka på snoozeknappen istället för att gå upp på däck och återigen konstatera att han inte är nära att bli överkörd av ett fartyg. Något han lägger extra vikt på i den negativa delen i berättelsen är utmaningen att uträtta en ens nämnvärd mängd toalettläsning.

– Det blir extra svårt när båten konstant rullar 45 grader från det ena till det andra hållet och man har ett mindre vattenfall att handskas med. Det är ofta svårt att bibehålla ens en uns av värdighet.

Den största ironin måste nog ändå vara avslutningen.

– Jag hade seglat tusentals sjömil för att landa på en varm och vacker plats och det första jag gör är att kliva in på ett genom airkondition isande kallt McDonalds!

Läs ett större kapitel av berättelsen på Yachtingworld.

Mer om Folkbåten Lorema, om Leos hantverkarkunskaper och om hans underhållande äventyr och uppdrag finner ni på www.sampsonboat.co.uk.
Leos Facebook.